Håller man på med agility på hög nivå så tränar man för att kunna prestera på tävling men hur man än tränar så är det en ny bana varje klass man startar och nog sjutton finns där nåt man inte tränat på, så är det bara, man har ju svårt att förutse vad domaren ifråga hittat på för krumelurer, eller hur?

Men när man tävlar lydnad så kör man ju samma moment varje gång så det borde ju vara en enkel sak, ja kan man tycka MEN, och det är ett stort MEN, i lydnaden har jag kommit fram till att det inte är momenten i sig som är svåra att lära in och utföra, utan här (i mitt och Aqui´s fall) handlar det om lydnadsplanen och allt på planen och runt omkring som kan störa mitt tänk och min koncentration och såklart Aqui´s fokus på mig och momenten!!!

Lydnad är lätt om man tränar hårt, men sen kommer allt det andra in och stör och ställer till det. På träning funkar allt så himla bra, men på de starter vi nu gjort har det varit missförstånd och fokus på “fel” saker och det är som om hon känner på sig att hon kan ta chansen och testa gränser för vad hon kan göra eftersom att hon verkat räknat ut att hon inte kan bli tillrättavisad av mig på tävling, hm….

Aqui är en liten fröken, hon gillar inte att frysa, inte att bli blöt, inte att det är frost i gräset, inte att grusplanen är lerig, inte att gräset är blött, inte att ligga mellan stora hundar på platsliggning, inte att sitta mellan stora hundar på “sitt i grupp”, gillar absolut inte då stora hundar i 2 sistnämnda momenten gnäller hela momenten igenom, gillar inte att vara utan belöning för länge, ja listan kan göras lång på allt som Aqui inte gillar, eller?????

Är allt ovan nämnda egentligen mattes farhågor och orsaker att skylla på om det inte går bra??? Ja, man kan verkligen undra…….

I helgen såg jag i alla fall riktigt bra lydnad, Nina Svartberg och hennes överlycklige tollare Skoj vann överläset ( som väntat) och det såg hur enkelt ut som helst när de enkelt gled igenom alla moment med en svans som aldrig, och då menar jag aldrig slutade vifta, till och med under “sitt i grupp och “platsliggningen” viftades det, jag blev djupt imponerad och kände mig som att jag och Aqui var i klass 1 trots att vi startade i samma elit som dem, som sagt imponerad!!!!! Men hur länge har vi hållit på, vi är nybörjare i elit, det glömmer jag ibland, ha ha….

Hursom helst så tränar jag för att tävla och jag tränar på att tävla, varje start är ett nytt träningstillfälle för oss, bara att veta hur mycket vi behöver värma upp för att vara lagom på plan är svårt. När jag tävlar agility så vet jag ju hur mycket Aqui behöver innan start och hur hon blir rätt taggad men inför lydnaden vet jag inte ännu. Lydnads hunden Aqui är en annan hund än agility Aqui och vi tränar vidare för att hitta fram till den ultimata lydnads Aqui….